Borta, inte glömd

Jag kan inte förstå.. Det är overkligt, och orättvist. Hur kan man. Jag mår så dåligt när jag tänker på vad som hände dig, Varför just du?  Personen du var. Så god, glad, trevlig,  glad på livet, en vettig grabb. En person som förtjänar allt gott. Men allt kan förändras på ett ögonblick. Hur fan tänker människor? Jag förstår inte.

Jag kommer ihåg när jag strax skulle gå ut första året på Folkunga, sommaren var på i gång, solen sken och allt var grönt. Då träffade jag dig i korridoren,  du skulle snart ta studenten och jag frågade hur det kändes, du log kommer jag ihåg, och duttade med fotbollen.. Du som älskade fotboll.

Jävla skit.

Nu finns du inte mer. Om några dagar är det en månad sen du försvann, och idag var din begravning.

Det går inte att förstå. Att jag aldrig mer kommer se dig i livet.

Sänder alla mina tankar till din familj, dem kan inte ha det lätt, att ha mist sin finaste son, utan att få ta farväl, och på detta vis..

Jag hoppas så innerligt mycket att den skyldiga personen åker fast och får sitt straff. Det är min högsta önskan, jag står inte ut med att tänka på vad denne person gjorde mot dig, och att denne person fortfarande är fri. Jag undrar om du känner dåligt samvete? Känner du något alls?

Fan.

Vila i frid Strålis. (F)

Jag tror vi kommer ses igen, jag önskar :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0