En del saker finns det ej tillräckliga ord till.Att beskriva då, menar jag alltså. Stunder som man aldrig kommer glömma som betyder mycket. Varför finns det inte det? Det är i den stunden. Det ögonblicket, sjukt. Nice. Någonstans däremellan känner man hur alla sinnen öppnar sig, lyckoruset flödar,  man vet exakt vad man vill, blir grymt taggad. Världen är underbar. Dessa stunder, kommer aldrig glömma. "Trä dina minnen som smultron på stå"

Men helt plötsligt när jag har kommit runt hörnet så möter jag en herre. Verkligheten kallas han. Ja, där står han mitt framför mig. Han börjar tala med mig, men jag säger att jag inte har tid., Jag går därifrå, orkar inte. Han håller på att springa i fatt.. . Bad feelings. Men låt inte de dåliga ta över något. Jag menar det där ögonblicket är obeskrvligt betydelsefull. Då undrar man varför man inte finner ord för att kunna beskriva den känslan.

Men som sagt minnen, känslan av maximal mäktighet.



Ni förstår nog inte vad jag menar. Knappt jag inte förstår själv.. Tar det någon annna gång. För mkt som händer/har hänt