Det känns som om jag håller i dina händer.
jag sträcker mig fram, tar dig i famn
och det känns som om du viskar: allt e som förut...
jag finns här med er nu.
Hur blev saker som dom blev?
Glada underbara dagar som jag jagar,
jag klagar, det kunde vara ett vackert slut på sagan.
Tankarna spinner, tårar rinner, när jag ljuset finner,
för mina minnen finns härinne tills jag försvinner.
Jag har forfarande svårt att tro att det är sant,
Det är kallt som fan och dagarna blir bara kortare
gatorna töms när himlen bara blir mörkare.
Min saknad e stor, men allt det där får ta sin tid
nu lever jag på minnen som berikar mitt liv,
förnekar allt ibland
det är svårt att beskriva, hur jag känner inombords
Jag minns gamla tider sjuka saker som vi gjort
Livet går vidare, men inget e som förr 
ni finns i mitt inre.