Tja!

Idag vaknade jag klockan 10. Det är alltså en bra stund sedan. Har inte gjort något speciellt, men ändå. Ätit. Läst tidningen. Druckit kaffe. Gick ut och läste lite tidningar i solen, värt. Skönt som fan. Trött. ständigt? Hoppas på bättre. Tider.

Vi lever ett liv. Vi lever ett liv. Vi lever bara ett liv (förmodligen). Och här ligger jag i sängen och gäspar. Jag har så mycket jag vill åstadkomma. Men först måste jag ta itu med mina "knutar i sladden" . För att kunna gå vidare. Reda ut saker och ting, det trängs så många olika känslor inom mig av saknad, sorg, ångest, oro smärta, glädje m.m. På gott och ont. Varför blev saker som dom blev? Det var så himla mycket bättre när man var liten. iallafall .Allt det där får ta sin tid. Men grejen är att jag vet inte ens någonting. Eller jo, där ljög jag. Jag vet massor. Men ändå... Att ha styrkan att fortsätta är inte den enklaste, när varje motgång slår mig i ryggen, där kommer den där känslan fram igen jävla skit.. Känner en jävla tomhet inuti, ovissheten är värst. Jag jagar underbara dagar, vart fan tog dom vägen?
Vart ska jag börja? Hur ska jag få styrkan? Det är svårt att beskriva hur jag känner inombords. Allting känns så overkligt.  Jag ville bara skriva av mig lite. Ni fattar antagligen ingenting. Det var inte meningen heller. 

Nu ska jag gå ut i solen, låta dess strålar värma mig. Kärlek