Ibland känner jag inte igen mig själv. Ibland vill jag bara fly härifrån och aldrig komma tillbaka. Ikväll har  varit den värsta kvällen sedan min farmor har avlidit. Jag vet inte om jag har fattat att du är borta än, men jag tror det.. Allt har varit mörkt. Jag har inte kunnat stoppa tårarna en enda sekund från att rinna ned för min kind.. Varför tog dom dig? Jag var inte redo, jag behöver dig verkligen.
Jag är inte hel utan dig! Det finns ingen som kan trösta mig.
Hur ska jag klara av att gå på din begravning imorgon? Hur ska jag klara av att se din kista och veta att där i ligger du? Hur ska jag klara av att leva utan dig?
Ikväll har jag inte bara varit ledsen, jag har även varit väldigt provocerande mot min familj. Då mår jag ännu sämre, jag försöker be om hjälp inför döva öron. Men egentligen vill dom ju hjälpa mig, men jag bara skyller, och klagar.. Sänker folk.

Det här är inte hur jag vill ha det. Farmor please come back!

A I N A , farmor , den bästa <3 Hoppas du vet hur mycket du betyder för mig.

Väldigt deppigt som ni ser. Men kan berätta lite vad jag har haft för mig annars. Jag och Linnea var i skogen och plockade svamp, eller ja.. Linnea hittade några kantareller och jag en taggsvamp.
När jag kom hem åt jag lunch, sen slocknade jag och vaknade inte upp förens vid halv 6, tröttare än vad jag var innan. Och jag var/är hur torr i munnen som helst..
Sen har jag ätit kvälls mat och sett på tv..

Imorgon klockan 13.00 är min farmors begravning. <3