Vila I Frid Farmor
| Jag kan inte förstå det, hur ska jag kunna förstå det? Jag fattar ingenting, jag vill inte fatta vad det innebär.. Farmor du har alltid funnits här för mig, alltid funnits vid min sida, varit med mig genom hela min uppväxt, du har alltid funnits som stöd, hjälpt mig när jag har haft det jobbigt. Jag kan inte fatta det.. Du har alltid varit så pigg och aldrig har du legat på sjukhus tidigare.. Jag kan inte fatta det, FARMOR!!!! Igår när mamma och pappa ringde och sa att du hade blivit sämre så åkte vi och hälsade på dig, du var trött men du hade blivit bättre när vi kom till dig än vad du var innan, men du var väldigt svag.. Men vi snackade och du existerade. Du var väldigt noga med att jag skulle tvätta händerna ordentligt efter att vi hade träffats. Du snackade om att du var medicin förgiftad. Jag som trodde att din nya medicin skulle hjälpa och få dig att bli frisk och komma hem igen. Idag skulle du förmodligen flytta tillbaka till din vanliga avdelning, inte ligga på HIA. Igår kväll så var det en lugn kväll, hade inte mycket att göra.. Jag satt med min pappas mobil då det ringer från dolt nummer, jag svarar Ebba på Tobbes mobil, då är det en kvinna från sjukhuset som ville snacka med Tobbe, då började jag fatta att inget stod rätt till. Får då veta att min farmor har fått hjärtstillestånd och att de försöker återuppliva henne. Vi åker då till sjukhuset, vi väntar vid Södra Entrén på att en kvinna som jobbade på Farmor´s avdelning ska komma och öppna åt oss, efterssom det är är stängt för besökare annars. Jag visste ingenting. Innan vi skulle träffa farmor ville hon snacka med oss, om vad som har hänt och så.. Hon berättade att min farmors hjärta har stannat och det finns inget mer att göra.. Klockan 23.10 somnade du in. Jag kunde inte hålla mig längre.. Jag började gråta som ett litet barn, pappa satt och höll om mig, mamma fick gå iväg och hämta servetter. Jag visste inte vad jag skulle göra, eller vad jag skulle tänka på. Det här var jag verkligen inte beredd på :'( Att bara finnas vid tanken att min farmor inte längre finns bland oss gör mig illa till mods. Jag vill inte leva utan min farmor. Vi sitter på några stolar och det finns ett bord också i korridoren, vi blir bjudna på kaffe, och jag får mer servetter.. Sen fick vi gå in och träffa farmor. Där låg du så fridfullt och du såg inte ut att lida längre, det kändes skönt att se, men det var svårt. Allt var så vackert. Blommorna som låg på ditt bröst var så fina och ljusen lös så vackert.. Jag tog dig i handen. Du var så kall.. Fast det hade du ju sagt tidigare under dagen också, att du frös om händerna och fötterna. Det kändes så lustigt att sitta i samma rum som jag suttit i tidigare på dagen. Då var det ljust ute och du fanns där bland oss. Sen så var det natt ute och du hade lämnat oss.. Du vilar i större händer nu. Farmor du var som min andra mamma. Du betyder så mycket för mig. Du har alltid funnits här. Dig har jag träffats minst en gång i veckan efterssom du bodde så nära mig. Jag kommer aldrig kunna gå förbi din lägenhet igen utan att tänka på dig. Att få komma till dig var verkligen ro för själen. Att alltid veta att allt kommer bli bra var så skönt, det visste man när man var på väg till dig. Att ha din väska och din påse med dina saker brevid mig när vi åkte hem inatt kändes så fel, jag ville ha dig brevid mig. Farmor vid min sida ska det vara! :) Jag känner mig så tom nu. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, och vad jag vill göra. Jag vet bara att min farmor alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta och att jag alltid kommer att älska dig. Farmor vila i frid. Jag älskar dig. |
Kommentarer
Postat av: Linnea
Jag verkligen gråter när jag läser det här, för det är så sorgligt, så hemskt :( Men det kommer bli bra Ebba, det kommer faktiskt bli det. Jag vet hur det är att känna sig helt tom inuti, när det som tagit störst plats i ens liv plötsligt inte finns där. Jag vet hur det är att inte veta var man ska ta vägen, hur man ska bete sig eller hur man ska någonsin ska komma bort från sorgen. Jag vet det är och därför kan jag lova att det löser sig. Hur jobbigt, svårt och hopplöst det än känns nu, så kommer dessa känslor så småning om bytas ut mot känslor av accepterande och förståelse. Det tog ett år för mig att komma dit och jag har förndrats mycket på vägen. Jag kan inte säga hur långt tid det kommer ta för dig eller hur du ska göra för att komma dit, men det kommer du göra. Och det kommer bli bra. Jag vet det. Jag älskar dig Ebba <3
Postat av: Ebba
Tack Linnea!! Betyder mycket. <3
Postat av: Caroline
Tack så mycke! :)
Beklagar sorgen över din farmor! <3
Trackback
